Aparigraha eller bort med habegäret är den femte av yamas i Patanjalis yoga sutras. Den kan översättas också till icke-girighet och att vi inte blir fästa vid våra ägodelar.
Bild från Pixabay
Ordet ’graha’ betyder ’att ta’, ’att greppa’.
Ordet ’pari’ betyder ’på alla sidor’, ’överallt’
Prefixet ’a’ är en negation
Aparigraha lär oss att bara ta det som vi med egna medel kan ta och som vi just nu behöver. Att hålla kvar bara det som tjänar oss just nu och släppa taget när vi inte längre behöver något.
En buddistmunk skall inte äga mer än ett fåtal ägodelar. Är det den vägen vi skall ta för att kunna säga att vi lever enligt aparigraha? Eller går aparigraha ihop med att äga flera st av samma sak, tex bilar, cyklar, tv-apparater? Kan man i stället säga att aparigraha är ett sätt att leva där vi inte äger något som är onödigt.
Om alla skulle leva under samma livsbetingelser så skulle vi kunna ha samma levnadsregler gällande ägande. Nu lever dock stockholmare ett helt annat liv än en Bollnäsbo ute på landet. En stockholmare klarar sig utan bil (i teorin i alla fall) men en Bollnäsfamilj utan bussar och tunnelbana som korsar kommunen i alla riktningar måste ha 2 bilar oftast. Kan man säga att om Bollnäsfamiljen begränsar antal bilar till de 2 nödvändiga så lever dom enligt aparigraha när det gäller kommunikationer medans en Stockholmsfamilj som skulle kunna använda tunnelbana och bussar inte lever enligt aparigraha när dom äger 2 bilar. Jag svarar inte på den frågan, kastar bara ut en fundering.
Att alltid ha det senaste
Utvecklingen går fort, nya mobiler med nya funktioner, nya tv-apparater där TV och dator växer ihop, bilar utvecklas och vi måste bara hänga med. Eller? Hur ofta måste man byta mobil, hur ofta måste man byta bil och blir vi nöjdare med alla nya prylar? Visst är dom fantastiska alla dom nya teknikundren, men ibland ägnar jag ändå en tanke på nödvändigheten i allt snabbare byten?
Behöver vi bli extrema?
En finsk kille gjorde sig av med allt, tom kläder och lagrade dessa på ett lagerhotell. Han började sedan sitt nya liv helt naken i en tom lägenhet sovandes på golvet utan madrass och utan täcke. Efter ett tag förstod han vilka prylar han måste hämta hem från lagret och bad vänner att hämta dom. Av naturliga skäl kunde han inte gå ut själv. Med tiden hämtade han hem det allra nödvändigaste och fick ett hem som bara innehöll det som han behöver på riktigt. Nu har det gått flera år efter experimentet och jag vet inte om han lyckats bibehålla tillståndet av aparigraha.
Loppis är aparigraha
Bild från Pixabay
Hela Hälsingland är täckt av loppis under sommarmånaderna. Prylar byter ägare när folk samlas till bakluckeloppis eller turister hittar till loppis i gamla lador längs semestervägarna. Folk har släppt iväg prylar som dom inte längre behöver, andra hittar dom och förlänger deras livslängd. Det är väl utövande av aparigraha, åtminstone på säljar/givarsidan. Att man släpper taget från en pryl även om vi har känslomässiga band till den.
Vad betyder aparigraha för dig?
Hur får du in mer aparigraha i ditt liv?
Yoga och meditation för hälsa, harmoni och andlig utveckling
